jonesgreen

För övrigt har jag gjort ett stort misstag idag. Käkade lunch på stan och det slutade med att det blev en thai-buffé. Glad i hågen spatserade jag in och betalade för mig och sneglad bort mot ett buffébord fullt av läckerheter och undrade varför jag aldrig äter buffé nu för tiden. När jag en stund senare lade ifrån mig besticken och kastade in handduken och kände efter så insåg jag ju självklart varför. Man äter alltid tills man är så där nära en kräkning man kan komma. Inga undantag. Detta stadie av ånger och illamående följs av ett stadie innehållande påtaglig trötthet, en hård svullen buk samt ett plötsligt behov av ett långt toalettbesök. Naturligtvis är det hela inte över. Det tredje, och sista, steget är långt. Det liksom fadar långsamt ut. Skillnaden är nu att svällnaden av buken avtar men en konstant kännsla av mätthet innfinner sig i kombination med ett lätt illamående. Magen pajjar nu fullständigt och tröttheten lägger sig över en som en våt handduk.
Slutsattsen: Jag intygar härmed att jag, Jonas Green, aldrig mer skall förtära thai-buffé.