jonesgreen

somnade en stund förut efter skolan och hade en konstig men verklig dröm om dig. När klockan ringde tog jag av ren reflex upp telefonen och skulle börja knappa in ditt nummer. Det gjorde ont att inse på nytt att det är för sent.

Snacka om att brusa upp i onödan! förlåt Jens! Puss!

Alltid lika intressant med folk som kommenterar anonymt. Kan man inte skriva ut namn så behöver man väl fan inte skriva någonting alls. Om man nu finner någon annas liv så fruktansvärt intressant, vilket för mig är helt obegripligt, så kan man väl tala om vem man är om man ska ha åsikter om hur jag lever mitt liv. Kan man inte det så kan man i fortsättningen ge fan i att kommentera min blogg och skaffa sig ett liv. Fuck you very much, asshole! REALLY!

Har bestämt mig! Nu ska de bli skärpning! Tre nya regler att leva efter:

1. Träning i någon form MINST 5 dagar i veckan. Minst 2 av dessa ska vara styrketräning. Resten blir förmodligen promenader.
2. Jag ska dra ner på kolhydrater och ha som tumregel att göra av med mer energi än jag förbrukar varje dag
3. Sluta, eller iaf dra ner avsevärt på godis, dricka och sötsaker.

Nu blir det en lång promenad för att fortsätta på min streak av ordentlighet!

Smell you later!

Var bara tvungen att dela med mig av några citat från seriens huvudkaraktär Hank Moody. Enjoy!

"There is no right or wrong. Just the consequences of your actions."

"I'm, uh, fine. I'm disgusted with my life and myself, but I'm not unhappy about that."

"There's something about that woman. I wanna fuck her and when i cum, I wanna punch her in the face too.
Its weird."

"Women know within the first few seconds of meeting a guy whether they want to marry him, fuck him or kill him."

"Come again...so to speak!"

"Well, you should've called. I wouldn't have answered, but you could've left a message, which I would've quickly erased."

"I handled the fuck out of that shit."

"How can you be so fucking beautiful and so fucking wrong?"

"that's a very astute observation for a dumb guy."

Ett underbart klipp från världens bästa tv-serie. Väntar otåligt på tredje säsongen.
Har du inte sett Californication så börja kolla. Jag lovar, du kommer inte att kunna sluta!

Kollar mig själv i spegeln och det enda jag kan tänka på är det här citatet:
Nobody likes you, you’re ugly and your mother dresses you funny. Now smile, you fucking douche.

Smell you later!

Sa precis, högt till mig själv att gå och lägga mig. För en gång skull ska jag lyssna på mig och krypa ner så jag får ett par timmars sömn.

Go natt!

Borde sova. Men jag varken vill eller kan. Sitter och frossar i musik på Spotify. Sufade in på svt.se förut och kollade bl.a. på senaste programet av Popcirkus. Gästerna var Håkan Hellström, Moneybrother och Miss Li. Dom spelade tre låtar var. Håkan spelade För en lång lång tid, Tro och tvivel och Kärlek är ett brev skickat tusen gånger. Riktigt, riktigt bra!

Kollade även in programet Grillad. Det hade väl sina stunder. Men jag måste ju säga att jag tycker det är lite patetiskt av Sverige att känna att det är dags att kör igång med ett roast-program nu. På andra sidan atlanten har dom hållt på med detta sedan 50-talet.

Det där med att inte älta visade sig vara jobbigare än vad jag hade trott. Men jag ska göra mitt yttersta för att låta bli. Men det var inte så här sagan skulle sluta. Det är så jävla jävla orättvist. Jag kan liksom inte hålla in det helt och hållet. Jag måste få ur mig lite av besvikelsen. Min taktik att förtränga fungerar inte som jag desperat hade hoppats. Även om det för en stund kan kännas ok så kommer verkligheten sakta krypandes ikapp och river väggen man har kämpat med att bygga upp och man får försöka starta från scratch.

Nu ska jag inte älta det mer. Iaf inte här i bloggen. Jag ältar det nog som det är i huvudet och processen av förlusten är långt ifrån över. Det finns naturligtvis väldigt mycket mer man vill säga. Men det finns liksom inte någon anledning att ventilera tankar och funderingar om det som hänt  på en öppen blogg. För det här angår ju bara oss. Vilket är sjukt ironiskt eftersom vi inte kan prata om det med varandra. Det enda jag försöker göra nu är att försöka vara possitiv, försöka fylla mina dagar med aktiviteter och försöker planera framåt så gott det går. Allt för att inte tänka på dig. Just nu vill jag bara vara själv. För kan jag inte vara med dig så vill jag inte vara med någon. Det här får helt enkelt ta sin tid.

Den här låten, från en av min favoritfilmer High Fidelity, har jag letat efter. Men tyvärr fått inse att det inte finns någon riktig inspelad version. Men håll till godo med den här versionen från filmen, och har ni inte sett den så gör det!

Det var inte menat som någon slags påhopp. Det hoppades jag att du förstog. Jag menade bara att vi kanske ville lite för mycket lite för snabbt. Det är allt. Jag hoppas du förstår att jag bara skriver av mig i mina egna ord och även om vissa saker låter konstigt så är det kanske bara meningen att jag ska förstå. Förlåt om jag gjorde dig ledsen. Det var inte, och kommer ALDRIG vara min avsikt. Och du, trots de vi sa så får du höra av dig till mig om du vill prata. Det är ok. Bara så du vet så finns jag fortfarande här för dig. Glöm inte de.

En mycket trevlig lördag blev det! Började dagen med ett kortare möte på skype vi 9-tiden. En timme senare kom Jesper och plockade upp mig och vi åkte till han mamma och hjälpte henne flytta. Vi fick flytta allt det stora tunga, som garderober, stora skåp och hyllor etc. Efter ett par timmars kånkande så bar det av till systembolaget där det inhandlades diverse dryck inför kvällen. Vi plockade där efter upp Björnfot och tog en sväng ut till överby för några timmars shopping och expresso house-latte. Sen bar det av hemmåt för en snabb dusch och ombyte inför kvällens festligheter. Jesper plockade åter igen upp mig och kvällens festligheter skulle strax börja. Möttes upp med Björnen i stan. Gick till Buttan för att käka. Beställde mat och dryck. Roddan anslöt till sällskapet. Vi drack en äcklig shot. Vi åt en väldigt god pizza. Vi drack en god shot(hot shot!) till efterrätt. Gick hem till Björnen för att värma lite med några öl, vilket förmodligen ingen av oss behövde. Bishop Arms blev första krogen för kvällen där vi drack ett väldigt gott ale. London Pride hette det om jag inte minns fel. Väldigt trevligt ställe det där för övrigt, om man bara vill sätta sig i baren och njuta av en väldigt god öl. Vi gick sedan vidare till Buddys för att kolla va Blomman hade för sig på jobbet. Björnen bjöd på en mojito(stavas det så?..skit samma). Jag har svårt för den drinken med drack glatt upp ändå. Man är ju inte den som spottar i glaset när det bjuds. Efter Buddys började Vi bli riktigt i gasen hela gänget och den sista krogen för kvällen var ett faktum, nämligen Buttan(skräll?). Där fortsatte vi att hälla i oss allt från Stella till Corona tills klockan slog två och det var dags att gå hem.

Tack för en mycket trevlig dag och kväll killar!

Dancing Shoes med Gavin Degraw. Klicka HÄR för att lyssna! (spotify)

Satt och funderade på om jag skulle radera det tidigare inlägget men bestämde mig för att det skulle vara kvar. Det känns på något sätt viktigt för mig att inte hålla tillbaks utan skriva som jag känner när jag känner det. Jag är ärligt talat inte så ledsen som jag trodde jag skulle bli. Vet inte riktigt varför. Men jag antar att jag får reda på det så småning om. Men en sak vet jag. En sak har jag lärt mig. Jag kommer aldrig mer bli den som hänger kvar. Den som blir svartsjuk och bitter. För det är inte jag. Jag är inte sän. Jag beter mig annorlunda nu än för några år sen och jag märker det. Jag känner mig själv lite bättre, lite starkare,  och jag har blivit lite vuxnare. Det känns i kroppen på något märkligt sätt. Jag måste "man the fuck up", som man säger, och gå vidare. "Sometimes the hardest thing and the right thing are the same."

Du är långt bort men samtidigt ständigt närvarande. Jag saknar dig. Men det vet du mycket väl. Jag vet att du läser och jag vet att du bryr dig. Men just nu är allt helt kaos. Kanske mer än det någonsin varit. Fast det känns inte än. Men detta kanske var meningen. Ja, detta skulle förmodligen hända förr eller senare. Finns väldigt mycket man vill säga men man vet att det är helt bortkastat. Nu är det färdigt. Nu är det slut. Jag måste inse detta faktum och sluta önska att allt ska bli som jag önskar. För du och jag var bara en fånig dröm.
 Just nu vill jag bara bort. Långt, långt bort härifrån. Så fort jag är klar i Thn så bär det av. Det vet jag. Kommer jag tillbaks? Kanske...kanske inte. Förmodligen gör jag det men bort måste jag.

Ryan Adams. I love you in that non-gay-way. Som så många gånger förr hjälper du mig att resa mig ur askan. Musiken strömmar från högtalarna, in i huvudet och ut i hela kroppen och läker mig sakta. Musik är medicin för hjärtat och själen.

"Sentimental geek, shut up and go to sleep!"

Vänner. Vissa vet man alltid var man har. Skönt att veta i lägen som dessa. Tack min gamle vän! Snart kommer jag upp och hälsar på! Va säger du om "utlandsstudier"? Should we stay or should we rock the kasbah!?

SINGEL. Jag hatar det ordet. Men nu är jag iaf just det. Singel. Det var inte meningen den här gången heller. Det verkade som det var det med tydligen inte. Ja, jag vet inte va jag ska skriva riktigt, eller ens varför jag skriver. Men för min del så hjälper det att skriva av sig. Men det är en sjuk känsla i kroppen nu. Obeskrivlig. Någon slags blandning av hopplöshet, förtvivlan, sorg och ilska som far runt som en orkan. Helt yr just nu. Har inte hunnit gråta än. Men det kan bero på att jag inte har låtit det sjunka in än och att det bara var en liten stund sen jag fick domen. Snart lägger sig orkanen och dammarna släpper.

Jo, en sak. Träffar du mig imorgon, eller egentligen vilken dag som helst. Snälla, fråga inte om henne.

Kan den inte alltid få vara svart?

William Hung. Han är inte bara snygg, han kan sjunga också!
Klicka på bilden för att lyssna på hans tolkning av R.Kellys gamla dänga I Believe I Can Fly.
På samma plattan tar han sig även an gamla klassiker som Hotel California och Rocket Man.

Idag börjar den andra av terminens två sista kurser. Tiden går fort. Det gör den verkligen. Kursintroduktion i Användarorienterad Designmetodik är det iaf som står på dagens agenda. Ska bli kul! Hoppas jag kan hålla mig vaken för det blev inte mer än 2-3 timmars sömn för mig i natt.

Smell you later!

Så här snygg var jag för ca. 8 år sen. Jävligt schysta klubbor jag hade måste jag säga! Med mig på bilden har jag John, som jag för övrig sprang på tidigare idag. Han ser ungefär likadan ut fortfarande. Jag däremot är gammal och sliten och inte det minsta rosig om kinderna längre.

..en gång i tiden spelade jag in soulplattor.

Sitter helt paralyserad och fnittrar framför datorn. Gick precis in på skatteverket för att kolla va jag skulle få tillbaks. 13183. TRETTONTUSENETTHUNDRAÅTTIOTRE!!!! Det kan ju inte stämma? Det vore för bra för att vara sant! Men lyckan är just nu TOTAL på Lasarettsvägen 3!

Ja, Då va de altså måndag igen. En ny vecka. Löningsvecka dessutom! På torsdag börjar dom väl skicka ut deklarationerna och jag är glad om det inte står ett minus framför summan, längst ner, på mina papper. Skulle ju vart sjukt gött om man kunde få tillbaks en liten slant men jag vågar inte hoppas för mycket. Men mest av allt så hoppas jag att vädret vi haft det senaste håller i sig. Nu ska jag krypa ner under täcket en stund.

men jag säger det igen! Trouble med Ray Lamontagne är en jävligt bra låt! Lyssna på den genom att klicka HÄR! (förutsatt att du har spotify)

Douglas Noël Adams, även DNA, är väl mest känd för sitt verk Liftarens Guide till Galaxen som är en serie bestående av 5 böcker. Varje år den 25 maj firas Towel Day till minne av denna extraordinära författaren. Han är självutnämnd 'Radikal Ateist' och Richard Dawkins dedikerade sin bok The God Delusion till honom. Adams dog 2001 endast 49 år gammal.

Några citat:

"I may not have gone where I intended to go, but I think I have ended up where I needed to be."

"I love deadline. I like the whooshing sound they make as they fly by."

"Flying is learning how to throw yourself at the ground and miss. "

"Human beings, who are almost unique in having the ability to learn from the experience of others, are also remarkable for their apparent disinclination to do so."

"I seldom end up where I wanted to go, but almost always end up where I need to be."

"The impossible often has a kind of integrity which the merely improbable lacks."

"The mere thought hadn't even begun to speculate about the merest possibility of crossing my mind."

"You live and learn. At any rate, you live."

Jag inser naturligvis att detta är OLD news. Men det är fortfarande kul. Gör din egen South Park karaktär HÄR!

11392 kronor. Hade jag haft den summan på mitt konto hade jag köpt en 24" iMac IDAG.

Har ni sett nya iPod Shuffle? Den är sjukt liten och i stället för display så snackar den med dig! Endast fyra knappar har den lilla krabaten varav tre sitter på en liten kontroll som sitter på sladden till lurarna som man styr allt med. Väldigt coolt och väldigt smidigt.

Måndagar är, i princip, alltid riktiga skitdagar. Kikar jag ut genom fönstret så ser jag en jämngrå himmel som har sjunkit ner och lagt sig som en tunn dimma. Marken är blöt, fast utan snö och det blåser lite i de stora kala björkarna nedanför. Det är inte bra men det slår snöslasket. Tänk om man kunde få lite sol och värme i veckan. Bara några plusgrader, sol och hyffsat blå himmel. Det är väl inte för mycket begärt? Men dagar som den här, blöta och grådaskiga skitdagar, vill man bara ta med sig täcket till soffan och kolla på film och tv-serier, äta Ben & Jerry's och glömma världen utanför fönstret.

Grattis Niklas och Björnfot (det är ju faktiskt idag ni fyller) och tack för en väldigt trevlig fest igår!

Ja tack! Det ska smaka med ett härligt kallt öl sen till maten.
Så här ser det ut på översta hyllan i min kyl denna fredag:

Nyss hemkommer från ett hårt pass på gymmet. Blev faktiskt en lite stund i solariet också. Tyckte att jag behövde det i detta gråa slaskiga vädret från helvetet. Nu ska jag äta lite, sen ska jag tvätta, diska, och städa lite. Ikväll blir nog ett gott öl med Jesper på Buddys. Dom har Samuel Adams på tapp där, och de, DE E NAJS!

Nu blir de mat och The Office!

Hot Shots - I'm bringing it back!

När jag vaknade i morses och kikade ut var marken torr och solen sken upp hela den stora björken som reser sig mitt emot min franska balkong . Jag log och tänkte: nu börjar det bli vår. ÄNTLIGEN! Lyckan visade sig dock bli kort. Nu är nämligen marken täckt av ett tjockt lager snö. Hur fan gick det här till? Det skulle ju bli vår nu! Sol och grönska skulle åter igen få skölja bort även denna vinterns grå-slask-depression som har hängt över en som en kall blöt filt sen oktober. Men istället har det nästan snöat konstant sen lunch och ljuset i tunneln jag såg i morses har bokstavligen snöat igen.

Jaja, skit samma, som jag brukar säga. Nu ska jag låta vårsolig soul signerad Raphael Saadiq värma min vinterfrusna själ.

Jag är är en okrönt mästare på att vända på dygnet. Jag är verkligen hopplös. Jag sitter vid mitt skrivbord hela nätterna och ritar eller surfar. Tiden bara flyger iväg. Jag måste bara rita klart en teckning till eller göra klart den här saken i Photoshop, och så håller det på. Man kollar kanske på klockan vid elva-snåret. Tänker att, snart kanske man  skulle ta och stänga ner och gå och lägga sig som en normal människa. Men Jag återgår till mina sysslor. Timmarna går. Jag sneglar på klockan och tänker: bara en liten stund till. Jag fortsätter och söla bort dygnets mörka timmar och den svarta ridån utanför fönstret börjar sakta blekna.  Jag intalar mig själv att om jag går och lägger mig nu så kan jag sova fyra timmar och kliva upp vid tio, äta frukost, kanske ta en promenad. När klockan ringer är jag helt borta, stänger av alarmet, och somnar genast om för att vakna några timmar senare och känna ångesten av ännu en förstörd dag komma krypande.

Nu ska jag gå och duscha, sen ska jag gå och lägga mig...eller?

Det är det ändå som står på dagens agenda. Gemini och Genuine Text heter företagen som ska få en ny logotyp. Väldigt roligt men också väldigt mycket mer arbete än vad jag trodde från början.

Back to work!

Glömde ju skriva om lördagens festligheter. Det blev ju lite av en hejdå-fest till Jonas som ska "på semester" i tre månader.
Vi började kvällen hos Engström. Jag insåg redan på tredje ölen att jag började bli lite berusad. Har ju inte festat sen juldagen så kroppen är ju inte så van längre. Vilket jag är väldigt nöjd med faktiskt.
Efter en underhållande förfest begav vi oss bort till Buddy's. Där blev det lite racing. Jag insåg än en gång att jag inte tycker det är ett dugg kul med bilsimulatorer. Inte ens dessa top-of-the-line versionerna. Kan vara för att jag suger. Kvällen fortsatte sedan, så klart, på Buttan. Direkt när vi kom in till fösta baren serverade Engström en GT som förmodligen var mer Gin än Tonic. Vidrigt, och inte särskilt bra för min kväll. Det var nog där jag började bli lite för full. Hur som helst så träffade jag min bror och hans kompis. Vi stog och snackade och jag fick den briljanta idén att vi skulle dricka Hot Shots. Varför? Fråga mig inte. Efter fjärde omgången av dessa underbara svart-gul-vita kreationer så har jag en liten svart lucka i mitt minne. Jag går iaf från Buttan innan stängning med Engström och Elin som följe. Det blir ett stop på Tre Luckor och sen hem till Engström. Jag köpte av någon anledning en kebab. tog tre tuggor och somnade sedan sittandes i soffan enligt min kära vän Marcus som sedan eskorterade in mig i gästrummet där jag slocknade totalt. Dagen efter vaknade jag. staplade ut till Marcus. Det blev ett avsnitt av True Blood. Jag sa att jag mådde dåligt. Marcus sa att jag skulle skärpa mig för snart skule pizzabudet komma. Jag förklarade att jag inte kunde äta något. Sen kommer två pigga Byddy'sarbetare med pizza. Direkt när jag kände lukten av mat fick jag snabbt besöka den stora vita telefonen. Det blev dock aldrig något samtal med det var inte långt ifrån. Jag gick tillbaks till gästrummet och slocknade igen. Vaknade lite senare för att upptäcka att illamåendet hade avtagit avsevärt. Skönt. Men fortfarande inte 100. Jävla sprit. Är de värt de? Nej, kanske inte. Sluta dricka? Ja, eller iaf inte dricka mer än jag har gjort hittills detta året. Känner inte att jag har något större behov av att dricka mig full längre.

Var precis inne i stan för en sista minuten-runda på bolaget inför kvällen. När jag kommer fram till kassan sneglar kassörskan på mig, ler, och fortsätter rytmiskt dra flaskorna genom scannern. pip. pip. I stället för att fråga om leg så tittade hon bara på mig. Förstog att jag inte skulle kunna vara under 20. Fortsatte med sitt arbete. På väg hem slank jag in i en liten spelbutik för att hålla drömmen om storvinsten på lotto vid liv. Jag fyller i min kupong, går fram till kassan. Killen på andra sidan disken, kollar lite på mig, stönar fram: - får nog bli legitimation. WHAT!? hade han inte sagt det med en sån lugn och stönig ton hade jag sett det som en självklarhet att han drev med mig. Ok, jag kanske inte ser ut som 26 men jag ser fan INTE ut att vara under 20. Seriöst.

Jaja, nu ska jag äta en rejäl brunch och ikväll blir det kalla öl i ett gott sällskap hos Dyngström, eller som Björnen numer kallar honom: Hemström.

Denna veckan har jag insett att jag gillar följande: Roliga liknelser, Haiku, mitt skägg och leverpastej med gurkmajonäs.

Her vocabulary was as bad as, like, whatever.

The little boat gently drifted across the pond exactly the way a bowling ball wouldn’t.

Her hair glistened in the rain like a nose hair after a sneeze.

John and Mary had never met. They were like two hummingbirds who had also never met.

He fell for her like his heart was a mob informant, and she was the East River.

The plan was simple, like my brother-in-law Phil. But unlike Phil, this plan just might work.

The young fighter had a hungry look, the kind you get from not eating for a while.

He was deeply in love. When she spoke, he thought he heard bells, as if she were a garbage truck backing up.

Den här bloggen har varit dåligt uppdaterad det senaste. Kortfattat så kan man väl säga att det är ganska mycket just nu. Överallt och hela tiden. Ingen ro för varken kropp eller sinne. Hjärnan går på högvarv. Blir ju inte lättare av att man har förmågan att låta tankarna och funderingarna växa tills det bara tar stopp. Man bara sitter helt apatisk med tankarna som en tung våt handduk över axlarna. I stället för att fundera på en uppgift i skolan så kan det skena iväg så till den milda grad att jag kommer på mig själv sitta och fundera på vem jag är, vart jag är på väg, känner jag mig själv, hur stort är universum, va händer när man dör, ja ni förstår poängen. Overkill. It's just overkill. Tänker tillbaks på mina krönikor när jag skriver det ordet.

Jag är inte på något sätt religös. Jag tror inte heller att det finns "någonting", som så många så klyschigt väljer att uttrycka det. Men jag kom att tänka på det här citatet, som egentligen börjar med gud.

ge mig kraft att acceptera det jag inte kan förändra,
mod till att förändra de saker jag kan och visdom
nog att förstå skillnaden mellan de två.